JAG HAR FLYTTAT!

Jag ger upp blogg.se nu, måste börja om känner jag. Kanske är jag lika dålig på att blogga där som jag varit här, det visar sig!

Tack blogg.se för typ 10 ljuva år tillsammans (med olika domän), nu går jag visare till 

http://nouw.com/josefinelinholmgren


Torsdag

Idag åkte jag in 1 timme tidigare till skolan för att plugga innan lektionen. Köpte mig mig sushi och åt medans, det var längesen jag åt det så det var riktigt gott!

När jag kom hem slängde jag ihop en pastasallad som också var on top! Nu ska jag plugga lite och sen fika med Philip och Fredrik. Blev kvar både kakor, äppelkaka och ananaspaj som jag bakade igår! :-)


Tisdag, text

2013 skrev jag;


"Inget ljus utan mörker" Blir mer och mer sant för mig för var dag som går. Jag tackar mörkret för att det får mig att se ljuset. Jag tror aldrig jag varit mer klar och jag tror aldrig jag varit mer förvirrad. Jag vet och känner så mycket nu att jag fått en överdos, en överdos av klokhet som jag inte kan leva upp till. Allt är så otroligt tydligt men ändå så oklart. Eller gör jag det oklart för att jag inte vågar se?! Det är ju det som är frågan. Vågar jag inte se, se hur jag visst är precis den jag ska vara. Jag får inte ihop det, ibland blir det faktiskt övermäktigt att hålla mig uppe...att veta är samtidigt att slå på mig själv, för att jag vet, men gör något annat..

Att allt går att vända och se på ett nytt sätt. Det som ser mörkt ut kanske i själva verket är det som hjälper oss att må bra. Så otroligt hoppfullt att tänka och känna så. Att det mörka och det som är jobbigt för en stund, i själva verket hjälper oss att gå framåt i livet, hjälper oss att må bra och se det ljusa och fina som omger oss varje dag.    "


Och tänk att det fortfarande stämmer så bra, om nu inte bättre?!  Måste ändå säga att jag får mig en tankeställare igen, och igen. 

Tisdag



Helgen var on top med fina vänner. Mådde inte alls bra i Söndags och kan faktiskt inte förstå hur de gick till då vi tog det väldigt lungt i Lördags, men nej, jag låg och kramade gustavsbergarn hela dagen och kunde inte äta förrens klockan var 5. Mådde även dåligt i Mådags men tog mig till skolan och det var en riktigt spännande lektion om depression och bipolär sjukdom.
 Vi har just nu psykiatri 1 och hela kursen har varit super rolig och spännande och det gör mig så glad att jag valt psykiatri som inriktning!

Idag har jag varit ute i stan med mamma och hennes hund, sen gick vi in på gränby och handlade lite presenter till P som fyller år imorgon. Fan vad svårt det är att köpa presenter till en kille som redan har allt, har råd att köpa det han vill själv och är väldigt kinkig när det kommer till kläder och skor. Jag menar, jag vill inte köpa någon inredning för det känns mer som att jag köper det till mig själv då haha? Men jag hittade lite som jag tror att han gillar iallafall, annars får han väll lämna tillbaka det. 

 Just nu sitter jag i köket hos mamma och hon lagar mat till mig, så himla gullig hon är och så skönt att få lagad mat iband :-) Ikväll ska jag hem till syrran och hälsa på dom lite och sen måste jag hem och plugga igen samt försöka hinna baka lite till gästerna som kommer och firar P imorgon. 

Torsdag.

Idag har det varit en jobbig och tråkig dag faktiskt, har varit mer trött än vanligt och det var segt i skolan. Fick ont i huvudet på kvällen så har inte orkat göra någonting riktigt.


Ligger i soffan nu och kollar på Djävulsdansen och det är lite komiskt att dom tar upp just det ämnet som jag skrev om igår.
Men det är så pass viktigt så det är bara bra att det uppmärksammas om och om igen!
Ska kolla klart på programmet och sen ska jag gå och sova, hoppas jag mår bättre imorgon för då kommer några fina vänner hit och dricker lite vin.


Onsdag

Sån himla härlig dag idag. Drack lite för mycket kaffe på morgonen framför en film, sen åkte jag till stan och lunchade på stationen med mamma, syster och moster. Så himla gott var det!

På eftermiddag rensade jag lite ute på tomten och sen kom Ulla och vi fikade och pratade lite skit.

Nu kollar jag på film med DarlingP och ska snart gå och lägga mig.


14/09-16

När jag är färdigutbildad är mitt mål att jobba med människor som lider av psykisk ohälsa, de som har det svårt i vardagen och inte klarar sig själva. Jag har alltid velat jobba med människor men trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle utbilda mig till USKA.. Det känns som att jag sett och erfarit så många som blir bortglömda och undanknuffade, fast det är dom som behöver synas och bli hörda. Vart har alla vuxna varit? Blir det en "vardags grej", att man inte tänker på att sitt barn eller en annan närstående mår dåligt?

Vi leker med tanken att vi har en typiskt Svensson familj, 2 vuxna och 2 barn. Det ena barnet mår otroligt dåligt och lider av någon typ av diagnos/sjukdom. Såklart så ska detta barnet få all hjälp och stöd som behövs. Det tar mycket tid, kraft och energi att hjälpa en person som mår så pass dåligt. Men min fråga är, vart är alla vuxna runt omkring, varför förklarar ingen för det andra barnet? Dem går oftast i ovisshet och har flera frågor men vågar inte säga något för att ingen har ju tagit sig tid till denne, ingen har frågat hur denne mår och ingen har tagit 10 minuter av dagen att förklara varför syskonet mår dåligt, eller hur det går till, eller ens sagt något. Och det är just där skon klämmer, det är för dom barnen som blir bortglömda jag går denna utbildningen, men också för dom som lider av en eller flera diagnoser.

Man får inte glömma den resterande delar av familjen, för dom lider också. Jag personligen kan tycka att det är mycket upp till lärare på skola, vård personal och andra vuxna i omgivningen som bör ta sig tid till det andra barnet, föräldrarna har redan alldeles för mycket tyngd på deras axlar och jag förstår dom, jag förstår att man kanske inte ser det andra barnet, att man känner att man måste hjälpa barnet som mår dåligt med 100% och just därför behövs vi andra vuxna, far/morföräldrar, andra släktingar eller egentligen vilken vuxen som helst egentligen. För det andra barnet, det "frisk" barnet är rädd, ledsen och känner sig övergiven. En vuxen persons ord, kram eller bara en blick kan hjälpa så himla mycket.

Vi måste tala om psykisk ohälsa, vi måste våga öppna våra ögon och våra famnar till dom som behöver hjälp. För vem annars ska göra det?

Förlåt för ett långt inlägg och säkert otroligt tråkigt för er, men eftersom jag pluggar psykiatri så är det här sånt som jag tänker på och uppmärksammar väldigt mycket. Och jag kan känna att ni inte ska tycka att det var tråkigt eller jobbigt för det kan hända er familj, när som helst, så läs på och hjälp så gott det går, och glöm inte dom tysta i bakgrunden för dom kan behöva precis lika mycket hjälp.


Om mig, idag.

Idag är jag 23 år, jag pluggar till undersköterska och är klar på min födelsedag 2017. Jag och Philip har det bättre än någonsin och vi bor i en stor villa på landet en bit utanför Björklinge, som vi håller på att renoverar. Och jag tänt att jag ska försöka lägga upp bilder här på vårat husprojekt och lite inredning också, men som sagt, vet inte om det bara är en fas nu eller om jag faktiskt kommer att blogga fullt ut.

Det är precis lika rörigt i mitt huvud som alltid men jag klagar inte, jag trivs ganska bra med det och jag skulle inte känna igen mig själv om det vore lugnt innanför mitt huvud. För ca. 1 år sedan fick jag en rejäl käftsmäll av självaste livet och fick söka hjälp. Jag gick hos en kurator i ca. 6 månader och började med mediciner. idag äter jag endast antidepressiva samt lugnande och ångestdämpande vid behov. Jag mår bra, det gör jag verkligen. Jag är lycklig och tacksam för allt jag har, jag älskar livet.


19 SNABBA OM MIG
Hur gammal är du?
23

När vaknade du idag?
09.15, tog en sovmorgon på min lediga dag.

Vad åt du till frukost?
2 koppar kaffe.

Nämn tre saker man kanske inte vet om just dig:
Jag är konstant trött
Jag önskar att jag tyckte om att träna
Jag älskar att gå runt i skogen alldeles själv.

Vad gällande ditt utseende är du mest och minst nöjd över?
Just nu är jag mest nöjd med min rumpa och minst nöjd med min vikt.

Vad har du gjort idag?
Jag har varit hos min mamma och gått ut med hennes hund, sedan åkte jag till farmor och fikade, avslutade dagen med en god middag med Philip och Fredrik, sedan kasta jag upp benen på soffan!.

Vilken film såg du senast?
Jag kollade på fjorton suger imorse, snacka om nostalgitripp!

Är du besatt av någonting?
Det roliga är att jag blir lätt besatt av saker. Men just nu har jag dille på Kaffe, serier och ett mobilspel som jag inte kan sluta spela haha.

Beskriv en perfekt dag:
Vakna upp tidigt på morgonen, dricker lite för mycket kaffe och slappar i soffan. Philip ska vara helt ledig och vi gör något roligt tillsammans, dricker gärna för mycket vin och öl med flera av mina vänner.

Beskriv platsen du befinner dig på just nu:
I min soffa i vårat hus.

Vad lyssnar du på just nu?
Tv:n som är på i bakgrunden.

Hur går du helst klädd?
En skön med snygg klänning eller jeans och någon topp.

Är du morgon eller kvällsmänniska?
Jag är ju trött precis hela tiden men morgonen är värst så måste säga att jag är en kvällsmänniska!

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Psykologi!

Vad köpte du senast?
Schampoo till farmor (:

Vad har du i dina fickor?
Ingenting just nu, men oftast har jag väll nycklar och telefonen.

Vilken är din favoritaffär?
ZARA, H&M och Gina tricot tror jag, skittråkig jag vet.

Vilka smeknamn har du haft?
Jossan, brullan, Nusse. Och säkert massa mer.

Vilka är dina största svagheter?
Att svika mig själv tror jag. Men också, jag pratar oftast för mycket och jag är lat.


Tillbaka efter flera månaders bloggtorka.

Typ 100år sedan jag skrev ett inlägg här, det verkligen ekar tomt här. Märkte bara av att jag loggade in på portalen att jag inte ens förstod vart jag skulle klicka. Men nog om det, jag funderar på att börja blogga igen, dels för att kunna gå tillbaka och läsa men också för att ventilera och diskutera, ja med mig själv då såklart, men det är något med att blogga som jag verkligen gillar. Jag är en öppen person och har inga problem med att prata och berätta om mig själv så därför tänkte jag att jag kunde börja blogga igen i stället för att gå och köpa en ny dagbok som troligtvis kommer ligga och samla damm.
Jag skriver dagbok också, mina allra hemligaste och mörkaste tankar, sidor som jag ofta bränner tupp efter något vecka och ibland månad.

Jag funderade om jag skulle starta upp en ny blogg, på en annan portal och bara börja på ett nytt blad men jag vet inte, tror jag inte har kunskap eller ork till det. Så jag fortsätter väll här tillsvidare iallafall.

För att detta inlägg inte ska behöva bli längre än vad det redan är så kommer ja avsluta här och skriva om mitt liv idag, i ett annat.


Säg inte att du förstår om du inte gör det. Säg inte att du tar emot mig om jag faller om du tänker knuffa omkull mig.




Jag är en komplicerad känslo människa på oliak sätt, jag har ibland jätte svårt att sätta ord på mina känslor och ibland jätte lätt. Jag har svårt att ta kontroll över mina känslor och oftast går det över styr, både när jag är ledsen och glad.  Jag har på senaste haft jätte svårt med att kontrollera mig själv, mina tankar, mina känslor, mina ord och min handlingar. Jag är här men ändå inte här.

Det är jobbigt just nu, men det har ni väll redan förstått. Jag kämpar på men det gör ont, så satans ont i hela min kropp. Jag har tur som har ett jobb jag älskar och arbetskamrater som jag trvis så bra med, annars hade jag aldrig kunnat tagit mig upp ur sängen på morgonen.  Och för att inte tala om mina vänner, min familj, ni ska ha stort tack som ringer varje dag och kollar läget med mig, som kommer hit och hjälper mig, som bara håller mig upp när jag inte längre orkar stå. 

Jag vet att det bara är en fas, jag vet att det kommer bli så mycket bättre, men det är en lång och jobbig väg med många hinder. Jag kommer resa mig upp, starkare än någonsin, det vet jag. 



Big girls cry


För någon vecka sen skrev jag ett långt inlägg om att bryta ihop eller bita ihop. Jag tog bort det bara dagen efter av olika anledningar. Idag har jag tänkt på det inlägget mycket och är glad att jag tog bort det för annars hade jag varit dubbelmoralens högra hand. 

Hur ska man kunna bita ihop när man bryter ihop gång efter gång..? Jag har tappat kontrollen över mig själv, igen. Så mycket som händer i mitt huvud just nu, jag är livrädd. Rädd för mig själv, rädd för livet, rädd för döden, precis allt.  Kräks upp min ångest. 

Jag är allt det där som jag inte vill vara och just nu kan jag inte kontrollera det. 

1000 Tankar i mitt huvud, om inte mer. Den känslan jag har i mitt bröst går inte att förklara. 
Hur kan man känna sig så jävla ensam fast man har flera öppna armar omkring sig? 

Förstår inte varför jag skriver det här, förstår ingenting. 

Onsdag -Midsommar stressen


Har jobbat på dagis idag, det är super kul och alla barn ger så himla mycket kärlek, men även väldigt tungt för huvudet! Slutade sent idag också och sen var jag tvungen att åka till huset och hämta grejer och sen hem till stan. Som tur var så hade P både handlat och börjat laga mat så jag var mer än nöjd när jag kom hem. Sofie kom och umgicks lite och åt med oss. Har pratat i telefon hela kvällen känns det som, det är mycket inför midsommar, som vi ska fira i Bjk i mitt underbara hus! 

Svärförldrarna kom hit en stund också och åkte typ nyss, Vi fick en jätte fin och bra stekpanna i inflyttningspresent. Nu ska jag kolla tredje avsnittet av PLL, jag döööör för att det är så spännande!!





Igår kom vi hem ganska sent för vi kastade massa gammalt skräp från huset osv. Kvalitetstid med familjen kan vi kalla det ;-)



Måndag -Nyinflyttad


Nu har vi börjat få i ordning här, bor nästan som i flyttkartonger men det får ta den tid det tar, att vara van med att ha ett helt hus att ställa grejer och packa in saker i förvaring och sen komma till ynka 38 kvadrat är inte så lätt haha. 

Det börjar kännas bättre iallafall, jag vet att jag kommer trivas här och det kommer bli lättare att acceptera att mitt hus numera ägs av någon annan. Man måste lära sig att släppa taget om saker bara, men som sagt, vi är människor och när livet tar vändning och byter riktining så får man lite som panik, för man är van med en annan vardag! Det kommer ta sin lilla tid men jag har så mycket att se fram emot så jag kommer nog inte hinna tänka så mycket. 

Idag åt vi första "riktiga" middagen här (frys-mat i tv soffan, so fancy),
och fick även jätte fina blommor av svärmor! Nu myser vi i soffan och ska snart sova andra natten här, kan lova att jag har en riktig prinsess säng :-)


 

Det är som att en del av mig dör



Det är mycket som sker i mitt liv just nu, stora förändringar som får mig att tappa balansen lite ibland, förändringar som är för stora för att handskas med. Det finns liksom ingenting att göra åt saken, det spelar ingen roll hur mycket jag pratar om det, hur många tårar jag fäller eller hur mycket jag ber om att det inte ska ske. Mitt barndoms hem är snart någon annans, Det absolut enda boende som jag någonsin kunnat kalla för hem. Jag kan bo i lyxvilla i karibien, i ett torp i skogen eller en lägenhet i stan, Men jag kommer aldrig någonsin kunna kalla det för mitt hem. Ett hem är den största trygghet en människa kan ha, och snart har jag inte det mer. Huset som min pappa köpte, där mina föräldrar uppfostrade mig, huset där jag grät mina första tårar, där jag har skrattat tills jag fått ont i magen, huset jag klivit in i och känt lukten av kärlek, trygghet, värme och familj, Finns snart inte mer. Och för varje gång jag tänker på det så hugger det hårdare i hela min kropp. Det var ganska enkelt i början men jag börjar tappa balansen nu. 


Vi har börjat flytta saker till lägenheten som vi ska hyra, köpt lite nytt och så vidare. Det kommer bli jätte fint och bra men det är jobbigt, som fan. Det är inget datum bestämt men när som helst kommer vi sova där första natten, och sen aldrig mer hemma. På Torsdag får mina katter ett nytt hem, jag vet att dom kommer få det jätte bra. Det är ute på landet, på en gård med massa andra djur och skogar som dom kan springa i. Familjen känner vi sen tidigare, annars hade jag aldrig lämnat bort dom. Jag älskar mina fina katter så himla mycket, ni som har husdjur vet hur det är, det är en del av familjen. 

Nej, det är sjuk turbulens just nu, jag vet att jag kommer rida ut den här stormen också men det kommer vara jobbigt, man får helt enkelt ge det tid. 

Lördag fast egentligen söndag


Så skönt med långhelg! Jag har bara umgåtts med fina vänner och familj, druckit lite för många öl och sovit alldeles för lite, men det ångrar jag inte en sekund.  

Ligger hos mamma i matkoma just nu, ätit massvis med påskmat och efterrätt. Ska nog ta en öl så man vaknar till  haha.


 Har hunnit med mycket den sist faktiskt. Köpt bil, hjälpt svärfar som körde fast med lastbilen, sovit borta alldeles för mycket och ätit påskmat X2.

Om

Min profilbild

RSS 2.0