pass it

Helgen har bestått av fest fest och åter igen fest. Födelsedags fest, födelsedags fika, from dusk till dawn med uppvisning, öl och fina vänner, i en grusgrop men jävlar så bra jag har haft det!  Fler bilder finns på min facebook i albumet "häxblandning och annat gott".  Ha det så bra så hörssss vi! 
 

Fredag, vine, #fuckaur


Bilder sen sist


Fredag

Vet att det är samma låt som förra videon men se det som en fortsättning!


Sol och mys @lilla badet


Arg, sol, student


Tisdag


Yrar om allt och ingenting

För precis ett år sen var mitt liv i en total grå skala. Jag skulle ta studenten och det var jag otroligt lycklig över, men det fanns så mycket annat runt omkring allt med studenten som tryckte ner mig mer och mer. Vad skulle jag göra efter studenten? Hur kommer det ekonomiska lösa sig? Och den största klumpen var det som skulle hända mig 2 dagar efter studentdagen. Jag skulle sitta i rättegång, vittna mellan mitt ex och min kusin, jag har aldrig någonsin haft sån ångest inför något som då. Jag tror jag satt i nästan 2 timmar och väntade innan dom ropade in mig, som jag sa tidigare så var allt en grå skala och jag har ingen som helst uppfattning om tid. Men väl inne i rättssalen så behövde jag inte ens vittna pga jag vara nära släkting. Då hade jag gått i nästan 6 månader med ångest fyllda nätter, panik attacker bubblandes innanför mitt skinn, inget sova och för varje dag som gick gjorde allt bara ondare och ondare. Jag tror dom flesta tycker att jag överdrev eller liknande men kom varken med åsikter eller råd innan ni har gått i mina skor.

Det jag tycker är så konstigt nu är att jag känner mig tom och kall nu, ett år senare och jag tampar fortfarande vatten. Jag vet inte vart morgondagen leder, hur jag kommer överlev ekonomiskt osv osv. Astma + pollen + förkyldning = gräv din egen grav. Som jag sa till en kompis idag "ni som inte har astma förstår inte innebörden av sjuk". Jag vaknar flera gånger på nätterna av att jag nästan kvävs, jag får ingen luft. Jag får gå ut på tomten och snurra några varv, lugna ner mig och andas, känna att jag inte kommer dö. På dagarna går jag sagt, undviker att anstränga mig, gör jag inte det så piper min lungor som ett tåg och folk tror att jag är dum i huvet och jag blir förnedrad av blickarna. Jag hostar till jag nästan spyr. Men nätterna är värst, nästa så dödsångesten knackar på dörren.. Och jag kan lova er, jag överdrivet inte ens en smula i detta inlägg.

Astma borde uppmärksammas mer än vad det gör!!!!


Hälla parkeringen


..


En utav dom jobbigaste sakerna jag vet är att känna hur tårarna bränner innanför ögonlocken, när man är själv. Det finns ingen som helst trygghet. Jag försökte bara utrycka mina känslor på det sätt som just för stunden som kändes bra.För hur säger man till någon att man inte känner sig delaktig? Hur säger man till någon att man vill vara med? Jag trodde att jag hade kommit till det stadiet i mitt liv där vännerna som man har, är dom man har, man byter inte, man skaffar inte nya. Det enda man skaffar nu är minnen, med vännerna för livet.  

Just idag var droppen för mig, jag orkade inte längre gå och bära det inom mig, sorgen och den utanförskap som jag känner. Allt detta är så nytt för mig, jag har aldrig tidigare behövt oroa mig för vänner, ensamhet eller behövt känna att jag inte räcker tilll. Och som jag skrev längre upp i inlägget, jag sa till på det sätt som jag tyckte kändes bra, men allt blev så fel. Jag framstod mest som patetisk och ynklig, för att jag valde att sätta på mig offerkoftan, för en gång skull. Kanske ångrar jag mig imorgon, kanske var det det enda jag kunde göra, för faktiskt så gjorde jag ett försök, nästan som ett rop på hjälp, fast ändå inte. Just nu bränner det innanför mina ögonlock och jag gör allt för att mina kunder inte ska se vad som är på väg att explodera. Jag ville bara berätta och förklara så det kanske kunde bli bättre, en förändring men det känns mer som att jag kan glömma den vänskapen nu. 

Jag söker varken bekräftelse eller stöd, det är inte synd om mig, jag ville bara skriva av mig, i dont wanna be a burden.

RSS 2.0