thats how i goes


En eller flera gånger i livet kommer man vara med om saker som kommer få dig att öppna ögonen eller byta väg i livet. Jag har haft den värsta men ändå den bästa sommaren i mitt liv. Nu efter flera dagar börjar jag bli mig själv igen. Det jag gjorde hoppas jag att jag aldrig mer behöver göra. Det jobbigaste efteråt var att hålla mig på magen, men den här gången var det tomt där inne. Lilla älskling, jag eller snarare vi gjorde det för allas skull, men mest för din skull. Du är värd att ha det allra bästa och det kunde inte vi ge dig just nu..

Jag vet att det jag gjorde var det enda rätta, jag mår bra och jag ångrar det inte. Men det är mycket tankar runt omkring allting, och jag tror inte att det är konstigt. Även om det bara hade gått 2 månader så hade hela mitt kropp förändras och jag visste att det var någonting som inte stämde. (Det är säkert fler av er som läser detta som tycker att det är jätte konstigt att jag skriver ut det här men jag står för det jag har gjort, jag skäms inte. Och varför ska jag inte skriva om det? Är det för att jag vill ha uppmärksamhet? Nej, då hade jag skrivit på facebook, inte här. Jag skriver för att få det ur mig, för att jag inte riktigt vet hur jag ska prata om det.)

Det kommer nog alltid vara lite jobbigt att tänka på dig, att jag kunde haft dig i min famn om några månader, hur skulle du sett ut? vad skulle du ha för personlighet? Skulle du få mitt raka blonda hår, eller Philips bruna lockiga? Många frågor som jag aldrig kommer få svar på, men det uppskattar jag, för om jag får tänka på dig, drömma mig bort om hur det skulle varit och hur du skulle sett ut så betyder det att du alltid kommer leva kvar med mig, på något sätt vill jag tro det iallafall. 
Du ska iallafall veta att det var inte ett lätt val för varken mig eller philip, vi har haft många sömnlösa nätter, tårar och disskutioner hit och dit. vi vill aldrig att det skulle bli såhär, det var inte meningen över huvudtaget. Vi gjorde bort oss, och fick stå vårat kasst -tyvärr fick alla lida över det.

Förlåt mitt lilla hjärta. 

Kommentarer
Postat av: Jenny

Men fina du,massa kramar till dig! ❤️

Svar: ❤️️❤️️❤️️❤️️
josefin Holmgren

2014-09-02 @ 21:38:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0