MIN BÄSTA VÄN ♥

 
 
För lite mer än två månader sen hände en hemsk olycka. En utav mina äldsta och bästa vänner blev svårt skadad och man visste inte vad som komma skall. I flera dagar gick jag runt och undrade och hade 1000 tankar och frågor. Jag pratade mycket med H's bror som jag också känt ungefär lika länge och bra. H började vakna upp mer och mer och man fick veta mer vad som hände och kommer att hända. Jag och E pratade varje dag, ibland flera gånger om dagen för att informera mig och det är jag evigt tacksam för. För att alla frågor och funderingar man har när livet tar sån vändning som det just nu hade gjort så betyder alla svar och samtal så otroligt mycket, minsta lilla räknas. Med tanke på att jag känt dom här underbara bröderna i nästan halva mitt liv så har även deras familj kommit mig nära. 2 dagar efter olyckan åkte jag och en vän hem till E och deras mamma, vi kramades och satt och pratade i flera timmar, enda in på natten. Vi pratade om H och om olyckan, men vi pratade mest minnen, dom bästa minnena man kan ha!  Vi grät lite men vi skrattade också.
E tog fram sin gittar en stund och spelade lite, han är så duktig min fina vän! När jag kom hem kunde jag absolut inte sova, jag var både glad, lättad men även så upprörd, upprörd i mina tankar. För jag är sån, sån som tänker alldeles för mycket.  Tror inte jag sov mer än 3 timmar den natten.



Timmar blev till dagar och dagar blev till veckor. H vaknade upp och hade under den här tiden varit med om mycket. Senare fick han flytta från Karolinska till Akademiska och då visste jag att snart får jag träffa honom och bara krama om honom, men det tog tid för han låg på intensiven. Under all denna påverkan som en sån här situation framkallar så skulle jag både plugga körkort och jobba, jag kan säga att det inte är lätt när man är rädd och orolig för sin vän. Men det var inte mig det var synd om, absolut inte, det är inte det jag vill säga utan mer att alla påverkas av en sån här sak, till och med folk som aldrig träffat H.

Jag minns så väl när jag satt i soffan hemma hos min mamma och E skriver ett sms till mig och säger att nu får jag äntligen åka och hälsa på H på sjukhuset. Jag blev så obeskrivligt glad men samtidigt rädd, jag vet att jag blir illamående och svimfärdig av sjukhus. Jag ställde in alla mina planer för Fredagen och ringde till G och frågade om jag kunde åka med honom dit.
I bilen på vägen in berättade G för mig hur läget var och att det inte är något att vara rädd för, jag blev lugnad av honom. När vi kom fram till H's rum sa jag till G att gå in före och säga att jag var med och fråga om det var okej att jag kom in en stund, Jag fick komma in och blev så glad av att se H, han sken upp som en sol och gav mig en stor kram. Vi var där i säkert 4 timmar och bara satt och snackade... Efter den dagen var jag lung och lättad för jag hade fått träffat min krigare och jag visste att han mådde bra (så pass bra man kan må trots omständigheterna.)

Jag vet att den senaste tiden har varit en enda stor kamp för H och hans familj men dom har verkligen visat tålamod och hållt hoppet uppe, trots att ingen skulle beskylla dom om dom bara hade velat lägga sig ner och säga nej. Dom har ridit ut den här stormen på ett sätt som bevisar vilka fina och starka människor dom är. Det är en lång väg att gå och jag tror det kommer bli jobbigt många gånger, för alla, men jag vet att det kommer bli bra till slut 

Jag har försökt visat på så många sett jag kan att jag vill hjälpa, visa att jag bryr mig och ställer upp. Jag vet att det har uppskattats, med många kramar och fina ord. H, du ska veta hur mycket jag älskar dig och att jag gör allt för dig. ♥ Du ska veta hur många fina vänner du har som bryr sig om dig, som skulle gå över eld och vatten för att du ska ha det så bra som möjligt. Och du ska veta vilken stark och fin familj du har, som älskar dig över allt annat! 

Men du är en tok, för du tror inte på mig när jag säger att det är så många som varit rädda och oroliga, att det är så många som bryr sig om dig och som älskar dig. Du har alltid varit sån.. men därför skriver jag det här inlägget, i hopp om att du kanske ska förstå och inse vilken underbar och älskad person du är.

 Ä L S K A D ♥
 

Du har alltid ställt upp för mig, genom allt. Du har alltid sett till så att jag mår bra, även om jag har varit så pass full att jag inte ens vet vad jag heter så har du hjälp mig hem eller till sängs. Du varnade mig för faror som jag höll på att sätta mig själv i, och som jag sen också gjorde, men trots det att jag inte lyssnade på dig och gjorde precis tvärtemot det du sa så torkade du mina tårar och hjälpte mig upp. Du var den som ställde sig framför mig, tog min hand och skrek på du-vet-vem att jag är värd bättre, att han ska sluta var elak mot mig. Även om jag är arg och sa att jag inte vill prata, att du ska dra, så bara kramar du mig för du vet att det är det jag behöver. Vi kan sitta i timmar och prata om vad vi ska ha på oss för kläder, våra minnen och snacka skit. Du har alltid varit min klippa älskade vän. Det finns så mycket mer jag vill skriva men har redan skrivit lika mycket som ett lexikon så jag hoppas att du tar åt dig nu för annars får jag väll skriva en del 2!

Hoppar du hoppar jag.
 Du och jag raring, du och jag ♥

Sjukstugan

Har legat hemma med feber hela veckan, igår fick jag också reda på att jag har dubbelsidig lunginflammation, bihåleinflammation och påbörjan av Öroninflamation -så livet är inte på topp precis! Men har fått antibiotika så börjar känna mig bättre. 

Idag kom mamma hem med ett as coolt headset till mig för att hunden åt upp mitt gammla. 

Dåliga bilder men palla bry sig.

RSS 2.0