Hoppar du så hoppar jag


Ibland blir jag bara så ledsen och rädd. Rädd för att hamna i det där mörkret igen, rädd för att bli lämnad, rädd för att verkligheten ska komma ikapp mig. 

Men jag förstår inte varför jag blir det, för jag har så underbara människor i mitt liv och mardrömmen är över, jag lever i verkligheten! 
Men gamla minnen kommer upp, jag blir påmind om saker som jag gärna skulle vilja slippa. Jag försöker verkligen blicka framåt och inse hur bra jag har det nu, hur bra jag mår nu. Men ibland kommer det ikapp. 

Jag är evigt tacksam för alla underbara vänner jag har runtomkring mig. Min underbara pojkvän. Ja vad skulle jag göra utan er?

När jag blir deppig så pratar jag med Philip, han vet att jag är rädd för att ramla igen. Men då säger han alltid att han kommer fånga mig. Han är så klok och kommer alltid med lösningar och fina ord när jag är ledsen. Min fina Philip! 

Nu är jag varken ledsen eller rädd men jag behövde skriva av mig lite. Jag är glad för det liv jag lever och de personer jag har i min närvaro. Jag kommer nog alltid vara rädd för att bli den jag var förr men jag kommer också även alltid vara glad för det jag har. Jag älskar livet! Jag älskar kärlek!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0