Tisdag, text

2013 skrev jag;


"Inget ljus utan mörker" Blir mer och mer sant för mig för var dag som går. Jag tackar mörkret för att det får mig att se ljuset. Jag tror aldrig jag varit mer klar och jag tror aldrig jag varit mer förvirrad. Jag vet och känner så mycket nu att jag fått en överdos, en överdos av klokhet som jag inte kan leva upp till. Allt är så otroligt tydligt men ändå så oklart. Eller gör jag det oklart för att jag inte vågar se?! Det är ju det som är frågan. Vågar jag inte se, se hur jag visst är precis den jag ska vara. Jag får inte ihop det, ibland blir det faktiskt övermäktigt att hålla mig uppe...att veta är samtidigt att slå på mig själv, för att jag vet, men gör något annat..

Att allt går att vända och se på ett nytt sätt. Det som ser mörkt ut kanske i själva verket är det som hjälper oss att må bra. Så otroligt hoppfullt att tänka och känna så. Att det mörka och det som är jobbigt för en stund, i själva verket hjälper oss att gå framåt i livet, hjälper oss att må bra och se det ljusa och fina som omger oss varje dag.    "


Och tänk att det fortfarande stämmer så bra, om nu inte bättre?!  Måste ändå säga att jag får mig en tankeställare igen, och igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0